Seriepremiären var så kommen och kamraterna kom till matchen med en perfekt inställning. Glädjen i omklädningsrummet inför matchen var helt elektrisk och det är svårt att kunna sätta ord på hur laddat det var. Med två träningsmatcher i bagaget och en negativ målskillnad på 14 mål så var det inte så oväntat att vi fick se ett nytt taktiskt upplägg. 
Kamraterna kom ut på plan och la sig väldigt lågt i försvarsspelet. Hogstorp fick lov att rulla massa boll på egen planhalva men så fort bollen kom över till IFKs planhalva så fanns det ett väl samlat lag som bröt och startade kontring gång på gång. Efter 20 minuter så började Hogstorp att försöka slå långa bollar ner bakom den defensiva muren av kamrater, men där fanns fyrtornen i IFKs backlinje och kunde enkelt nicka undan. Våra kamrater kom igenom på många kontringar men sista passen eller avsluten höll inte samma kvalite som det kollektiva försvarsspelet och 0-0 stod sig efter första halvtid.

I halvtid sa alla kamrater till varandra att detta vinner vi. Målen kommer komma! Det diskuterades om vi skulle gå över på hög press men det fanns ett lugn i den taktiska planen och således fortsatta vi med låg press även i andra halvlek.
Andra halvlek startade som första med skillnaden att Hogstorp spelade upp sig och kom till några avslut första 20, en storspelande Brenna i mål kunde dock lösa det utan problem. I 67 minuten kom så Kamraternas första mål. Efter en omställning så är det till slut Jan Akbari som slår in en retur. 1-0 till Kamraterna var ett faktum. Hogstorp ändrade till en trebackslinje och pressade på resten av halvleken men klarade inte få in bollen och när slutsignalen ljöd så var ställningen fortfarande 1-0. Må så vara att målen inte kom, men det kom ett mål och denna dag var det allt som krävdes för 3 poäng.
En stor eloge till det kollektiva arbetet från kamraterna.