När herrlaget spelar seriefinal på årets hittills varmaste dag så var det som upplagt för fyrverkeri på strömsvallens nyklippta fina gräsmatta. Tillsammans så var vi många på Vallen denna kväll och vi blev bjudna på en fantastiskt spännande match!
Fyra verk blev det redan i första halvlek. Första pjäsen signerades Mohamed Bozakraft och andra pjäsen fyrade löftet Nils Carlgren av till Strömstads favör. Sen kom två smällar för Hunnebo/Bovallstrand vilket betydde att man tog halvtidsvila med två bollar lika.
Andra halvlek rivstartade. Strömstad hade många chanser och en kvart spelad så fick David Olsson en fin passning i straffområdet som gav honom tillräckligt med tid för att avsluta med vänsterfoten. När han istället valde att göra en skottfint för att komma till avslut med högern så var det flera från publiken som för ett ögonblick trodde att det var en missad chans men fyra år i Grebbestad hade lärt honom ett och annat så han placerade kallt in boll nr 3 i bortre delen av målburen.
Spänningen blev nu i det närmaste olidlig och chanser haglade åt båda håll när lagen tappade positioner i den tröttande värmen. Trots detta så fick vi se ett Strömstad som försökte spela boll. När detta ledde till några felpass och farliga kontringar så krympte modet förståeligt nog att hitta passningsalternativ mer och mer i takt med att matchen led mot sitt slut. När domaren blåste av matchen så var det nog fler i publien som blev lättade och glada.
När jag skriver det här referatet en lördagkväll dagen efter så är det några saker som etsat sig fast i minnet lite extra.
Jag tänker på Colins Omondis rivjärnsarbete och spelfördelande. Filip Arnoldssons lugn i backlinjen, där han försöker spela istället för att rensa.
De många nickdueller David Olsson vann på mitten.
Jag tänker på en uppenbart småskadad Mohamad Bozakraft som gav allt för laget denna match när han visade sig spelbar, mötte boll och tog löpningar. Det var fantastiskt kul att se tillsammans med några riktigt fina spelsekvenser som fick det att tåras lite i ögat och som säkerligen gjorde tränare Peter och Bosse lite extra stolta.
Men kanske minns jag allra bäst hur väl var och en i IFK Strömstad kämpade för varandra i värmen. Tack för matchen och tack för underhållningen!
